jaa vad/hur känns det just nu....riktigt bra...nice, stilla, tyst..här sitter jag mitt i natten och bara njuuter :-D...M har gått och lagt sig och jag bara sitter här och väntar på lugnet....underbart....
jag tror inte att man kan förstå detta om man inte har familj och barn...missförstå mig rätt (hm..heter det så?)...jag ångrar inte gumman för en sekund men jag har heller alldrig någonsin njutit av tystnaden och lugnet så mycket som jag gör nu. Den där egentiden är sååå värdefull och något som iallafall inte jag tar mig tid för ..känner ni igen er, ni som har barn?? nuförtiden så blir man ständigt avbruten i allt man gör av en liten goding som hela tiden pockar på uppmärksamheten..och viljan att vi ska vara med...inte alls konstigt men kan bli väldigt jobbigt när man ständigt här "tjatet" ..mamma, pappa, mamma, pappa, kom..titta, osv...JAG förstår mycket väl att hon vill att vi ska vara med och jag vill det med men när vi är hemma så finns det en del måsten...och jag hatar dessa måste men de finns där...och ibland mer och ibland mindre...just nu är det mer....
Vi som tänker mer på vårt barn än på oss själva...stumpan kommer ALLTID i första prioritet...och väääldigt många förstår mig inte..de vill väl och säger men du..du måste tänka på dig själv...och jag brukar kontra med att säga att JAG har inte skaffat barn till världen för att lämna bort dem...hade jag varit 20 nu så hade jag inte haft samma tanke....men ..JAG måste istället hitta den tiden för mig själv som funkar efter omständigheterna...javisst...annat blir och kommer bli lidande MEN det finns mycket man omvärderar i livet när man får barn. Saker man tycket var viktigt före barn har blivit helt oviktigt...och annat man tycket var oviktigt före barn har blivit väldigt viktigt efter jag fick barn....
MEN sen måste jag också påpeka och tacka er som pushar mig...annars hade jag inte tagit med den tiden...
Det var en kille för inte så länge sedan som sa på en fest vi var på...eller rättare sagt..jag sa i någon frågesport att mitt lugn och egentid är när alla gått och lagt sig och jag bara får rå om mig själv och njuta av tystnaden..och han bara "dissar" mig genom att säga.."jaha du det var ju jävla romantiskt" och jag bara...hur dum i huvet är han liksom (han har två barn själv och har separerat dessutom)???? Här var det liksom svart på vitt för mig hur det ser ut i normalfamiljen ( i flesta fall tror jag)....mamman tar huvudansvaret i familjen även om det ser ut som pappan gör det på flera sätt..OBS OBS OBS..INTE sagt att det inte finns de pappor som tar sitt ansvar!......VI kan liksom aldrig "let-go"...mamma-antennerna är alltid på...och inte förrän de små liven sover så kan man slappna av (ja iallfall till en viss del)..
-- aj aj..nu är jag ute på lite hal is känner jag..men jag skriver bara ur min synvinkel och spontant som det känns....just in this moment...
den har helt plötsligt blivit så värdefull, den där egentiden...den där tiden som man inte förstår att man hade innan man fick barn...och som man för det mesta inte orkar ta sig tid till...och då tänkte man att vart tar tiden vägen....herregud så mycket tid man hade då....NU när gumman blivit lite större (tänkte jag när hon var liten) skulle jag få så himla mycket tid tid till allt jag inte hinner med i vanliga fall...HA! vilken värld levde jag i då??... NU har jag ännu mindre tid för mitt...då lillstumpan nu är sååå stor kräver mer tid av mig än förut....men jag har givit henne mycket av min tid tidigare SOM JAG ÌNTE ÅNGRAR!....men som gör att jag nu inser att oj..vart har JAG tagit vägen...NU har jag blivit mer medveten om (med andras hjälp) att även jag behöver min tid...
som i veckan till exempel..lillan skulle börja hos dagmamma igen..OCH JAG VET att hon behöver det just nu...MEN INTE JAG..det känns bara sååå fel att lämna bort henne när jag är hemma och ännu mer när M börjar jobba kväll..såå hon har varit hos dagmamman bara 5 timmar denna veckan..för mitt samvete gnager..MEN jag har kommit på att det är inte mitt samvete som gnager mest...utan ...jag vill bara inte lämna henne när jag är hemma..jag vill ha henne hos mig..MEN jag vet att hon behöver den tiden hos dagmamman..men det är grymt svårt att lämna bort henne när jag är hemma.....ja jag vet jag behöver den tiden och gumman med....och bla bla bla...det är väl mest att jag inte vant mig vid situationen eller lärt mig utnyttja tiden...
iallafall..på Tisdag ska jag luncha med en "gammal" kompis från "förr" och det ska bli riktigt riktgit myyyysigt..längtar....jag hoppas, hoppas nu P att du INTE ångrar dig...det ska blir sååå mysigt ....saknar verkligen umgänget med andra vuxna i samma sits.. men som inte bara snackar barn då man träffas..DET ÄR LIKSOM INTE DET JAG BEHÖVER....även om det säkerligen kommer komma in på det ändå..sen hoppas jag att jag kommer iväg till Askim igen nästa vecka...gud så skönt att jag har dig där U....som är hemma ett litet tag till..det var sååå mysigt i somras...och så avslappnat och ledigt som bara jag behöver..TACK TACK igen....jag återkommer om nästa vecka...lurar lite i tanken ännu...
Näe mina vänner..nu måste jag lägga mig för ögonen går i kors här....ännu en gryende dag i antågande...och det verkar inte som det skulle bli dåligt väder heller...nice nice...sov så gott..kramizzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar