Long time no see...

Jaa vad säger man...nu var det läänge sedan igen som jag skrev här inne....mycekt har hänt sedans sist kan man lugnt säga... Ett inlägg under 2011 är ju  inte direkt överarbetad blogg :-D  
Delar från året 2011 vill jag väl helst bara lägga bakom mig...ett tungjobbat år med allehanda saker som sänkt mig men det är tur att jag har ett jävlar-anamma i mig så jag inte ger upp!  Våren 2011 sökte jag läkare för besvär jag haft/har från mn mage ..höger sida under revbenen...inte den bästa platsen att ha ont på om man tänker vad som finns innanför....skapade en del oro men har också gått med det lång tid tillbaka till och från. Har ju opererat bort min galla så jag har tänkt att problemen har vairt relaterade till detta....så kallade fantomsmärtor :-D
Vilket fall..rutinundersökning och en önskan om en remiss till röntgen för säkerhets skull. Ja och så blev det...en ultraljudsundersökning gjordes och det uttalades att det såg ju bra ut det här....skönt!  Det gick en tid och sen damp det ned ett brev i brevlådan......från vården.....i det brevet stod något jag aldrig någponsin kommer glömma! De hade undersökt det mesta där och det mesta såg bra ut förutom (!) att det upptäckt en cysta på min vänstra njure som de inte visste om den vad godartad eller ej! Jag DOG inombords......jag kunde inte läsa annat än att det stod att det fanns en risk att det var njurcancer!!!  Och jag vet....njurcancer blir du inte frisk från!...Hela min värld slogs omkull och jag sjönk som en sten.....som om det inte var nog med att jag hade fått min utmattningsdiagnos och allehanda bekymmer i  vårt hem och så detta som "spiken i kistan"!...Följande veckor pendlade jag mellan graven och livet och hann tänka väääldigt mycket på min familj, mitt barn som kanske skulle bli utan sin mamma osv osv...det var fruktansvärt!!!
En datortomografiundersökning skulle göras och veckorna gick och mycket tårar som föll....jag förberedde mig på det värsta. Vår dotters 4-års kalas genomfördes som om det skulle bli den sista jag fick vara med om och gjorde en fin prinsesstårta som jag hoppades att hon aldrig skulle glömma. Det var tungt att sitta där med sina anhöriga och tänka att det kanske är sista gången....jag grät inombords men försökte hålla masken för framförallt min dotters skull. Hon skulle minnas den dagen med glädje ville jag. När veckor hade gått, som kändes som en livstid, fick jag äntligen tid och jag gick dit med min sambo....oro oro oro i magen.....vad skulle de hitta? Datortomografin gick bra men efteråt klappade jag ihop igen....tårarna sprutade....jag ville inte dö...jag ville leva och få se min dotter växa upp!  Stor klump i bröstet....nu väntade en vecka till innan besked och jag hoppadee att min läkare hade vett att RINGA mig denna gången och inte skicka ett brev!....och det gjorde hon...och beskedet jag aldrig glömmer!  Det var OK!!! DET VAR OK!!!  är det sant?? Är det ingen fara...var det verkligen OK..och JA det var det...jag lyfte från golvet av lättnad....jag var ok....livet  kunde komma åter igen och jag gick som i dimma ned till min sambo och berättade detta..att ALLT var OK!...fem veckors helvete hade bytts ut till en ny chans i livet......jag hade fått livet tillbaka....
Nu gällde att också ta vara på det liv jag "fått tillbaka" och naturligtvis har denna erfarenheten gett mig en helt annan syn på vad som är viktigt i livet. Saker jag tidigare tyckt varit viktigt har blivit obetydligt....men ska också tillägga att kroppen och hjärnan är väldigt duktig på att "Glömma"....den måste väl det för att orka vidare...jag lovade mig själv att jag aldrig skulle glömma denna tiden och hade efteråt en ängel som stod vid en bädd där ett barn låg...i fönstret i köket, som min dotter fick under denna tiden, som en påminnelse om hur skört livet kan vara och att det måste finnas en skyddsängel i var människas liv på något sätt. Det är min fulla övertygelse om att vi alla har en...

.....usch...blir alldeles gråtmild när jag tänker på den här tiden i mit liv....kan nog säga att denna tiden ligger i top av de värsta stunderna i mitt liv och även bland top tre av de bästa stunderna i mitt liv....när livet kom åter.

tar en paus här....och samlar mig lite....
Lev väl kära vänner!